Hästar å åter Hästar

Hela helgen var fylld med hästar å åter hästar.
I lördags bar det av till Ishult för att se på klubb tävlingen, blev glatt förvånad av att det var så mycket folk!
Söndagen fortsatte i samma goda stil då det var häst allsvenskan i Vimmerby.
Syster och jag tog oss dit för att heja på ''vårat'' lag.
Och självklart pga våra fina hejarklacksinsatser lyckades alla strålande!
Anne o Delamic vann.
Anne och Delamic vann tom en klass.            

Eftersom både Sara E och Rosmintus var skadade red tösera med en mindre i laget men slutade ändå bara på 4 fel och en förmodad 4e plats :)

Ponny tjejerna har inte varit dåliga dom heller, dom vann sin senaste deltävling och var överlyckliga :)
                                                                                                                   Ponny laget vann de me

men inget häst liv utan dåliga nyheter, Systerns häst är utdömd och ska snart tas bort.

Det är den andra på ca 1 år, kan man ha sån otur?


Du, ständigt denna Du.

Du kryper under skinnet på mig ännu.
Varje gång jag ser mig själv i spegeln är du där med dina ord och dina blickar.

Men det är inte synd om mig.
Det är inte synd om mig.

så många har det så mycket värre än vad jag någonsin haft det.
Men ändå är du där och kryper.

Det är så svårt att förklara på vilket sätt du gjorde mig illa, för någon som inte varit där själv.
Det måste vara svårt att förstå att ord, blickar, tankar, beröringar och underförstådda meningar kan göra så mycket.
det måste vara svårt att förstå hur långt ner jag var, hur långt ner du va.

För du mådde inte bra, det gjorde du klart.
Och det var mitt fel, det gjorde du också klart.

Det måste vara svårt att förstå.

'' Jag slog nästan aldrig, jag hotade mest och förklarade vad jag skulle kunna göra med henne, om jag ville.
Jag sa hur ful och äcklig jag tyckte att hon var och att allt var hennes fel.
Det är otroligt hur långt man kan komma med sånt''

Du kommer åt mig ännu men det värsta är nog ändå att jag kommer åt mig själv.

Rock'n Roll Baby!

Jaha nu e jag inne på min femtioelfte vecka som sjuk på något sätt.
det e en väldigt konstig känsla, som så där man blir precis innan man blir riktigt jävla dunder sjuk.
nästan som om jag ständigt gick runt och va bakfull, utan nöjet av att först få vara full.
som ni kanske kan förstå så gör detta mig väldigt irriterad! ska jag vara bakfull ska jag fan ta mig vara FULL först!
o trött, trött så in i helvete.

men nu ska jag iallafall till farbror doktorn( diskmedlet ;)), om 2 veckor, så får väl se va han säger.
men om jag ska säga vad jag tror, så kommer han säga att det absolut inte är något fel på mig.
Så.. just ROCK'N ROLL BABY!

Saker att göra med Livet

  • Ta körkort
  • Jobba utomlands
  • Varit i varje kontinent (- antarktis)
  • Lära mig surfa
  • Lära mig åka skidor
  • Lära mig spela schak
  • Lära mig minst två språk till
  • Hoppa fallskärm
  • tävla nationellt
  • volontär arbete
  • utbilda mig vidare
  • Bilda familj
  • Åka på kryssning
  • LEVA

Och så mycket mer som jag inte minns nu..


Vita knutar och Rosa lastbilshyttar

Det liksom spritter i kroppen.
Alltingen känns jobbigt och bra på samma gång.

Jag kvävs men jag kan andas.
Jag faller men någon tar emot mig.
Jag lever fast inte som jag ville.

överskottsenergin vs. orkeslösheten.
ibland vinner den ena.
men oftast blandas dom bara, till en jobbig röra.
det spritter i benen och det skriker i huvudet.

Allt det som är, är för mycket.
För mycket utav vita knutar och rosa lastbilshytter.
För mycket utav Sverige.
Allt det som borde va, Allt det som varit är för långt bort, för lite.
För  lite utav alla er, alla er som jag får min livslust ifrån. Jag vill ha er nära kunna ta i er!
För lite utav allt det jag ville, utav alla planer.
För lite utav världen.

jag trycker in mig själv i ett hörn, fyllt utav så mycket, för mycket.
men jag verkar inte kunna sluta.
Jag vill kunna andas.

jag vill nöja mig med vita knutar och rosa lastbilshyttar, för ett tag.
för snart, snart är jag så långt bort från det som det bara går.


RSS 2.0