Du, ständigt denna Du.

Du kryper under skinnet på mig ännu.
Varje gång jag ser mig själv i spegeln är du där med dina ord och dina blickar.

Men det är inte synd om mig.
Det är inte synd om mig.

så många har det så mycket värre än vad jag någonsin haft det.
Men ändå är du där och kryper.

Det är så svårt att förklara på vilket sätt du gjorde mig illa, för någon som inte varit där själv.
Det måste vara svårt att förstå att ord, blickar, tankar, beröringar och underförstådda meningar kan göra så mycket.
det måste vara svårt att förstå hur långt ner jag var, hur långt ner du va.

För du mådde inte bra, det gjorde du klart.
Och det var mitt fel, det gjorde du också klart.

Det måste vara svårt att förstå.

'' Jag slog nästan aldrig, jag hotade mest och förklarade vad jag skulle kunna göra med henne, om jag ville.
Jag sa hur ful och äcklig jag tyckte att hon var och att allt var hennes fel.
Det är otroligt hur långt man kan komma med sånt''

Du kommer åt mig ännu men det värsta är nog ändå att jag kommer åt mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0