Vita knutar och Rosa lastbilshyttar
Det liksom spritter i kroppen.
Alltingen känns jobbigt och bra på samma gång.
Jag kvävs men jag kan andas.
Jag faller men någon tar emot mig.
Jag lever fast inte som jag ville.
överskottsenergin vs. orkeslösheten.
ibland vinner den ena.
men oftast blandas dom bara, till en jobbig röra.
det spritter i benen och det skriker i huvudet.
Allt det som är, är för mycket.
För mycket utav vita knutar och rosa lastbilshytter.
För mycket utav Sverige.
Allt det som borde va, Allt det som varit är för långt bort, för lite.
För lite utav alla er, alla er som jag får min livslust ifrån. Jag vill ha er nära kunna ta i er!
För lite utav allt det jag ville, utav alla planer.
För lite utav världen.
jag trycker in mig själv i ett hörn, fyllt utav så mycket, för mycket.
men jag verkar inte kunna sluta.
Jag vill kunna andas.
jag vill nöja mig med vita knutar och rosa lastbilshyttar, för ett tag.
för snart, snart är jag så långt bort från det som det bara går.
